Macarons

Hur man uttalar det vet jag inte, macarons, makroner, jag säger macarons. Men när man ska prata om dem, makronerna, macaronsen?! Goda är dom, och i början tyckte jag att de var hur svåra som helst att baka. Först skulle mandeln malas, och silas tre gånger och det var ett himla meck. Nu finns det mandelmjöl att köpa färdigt, det finns även äggvita på flaska som man kan köpa för att slippa få så mycket äggula över. Eftersom jag tycker att macarons blir så otroligt goda så har jag bakat de flera gånger de senaste åren, även om jag har svurit långa ramsor över alla misslyckade plåtar. För det är klurigt. Nu börjar jag få in snitsen i alla fall. Jag låter alltid äggvitan stå framme under natten så att de har rumstemperatur när jag bakar, då spricker inte kakorna sönder i ugnen. I början vågade jag inte röra för mycket i marängsmeten eftersom det i recepten stod att man skulle vända försiktigt så att inte marängen blev förstörd, men jag har insett att man måste vända runt ordentligt så att smeten blir lagom lös annars blir de inte släta utan man får en liten topp uppe på.  När marängerna ligger på plåten så låter jag de ligga i minst en timme och vila, så att de "stannar", de är inte kladdiga när man tar på dem. Då får de den snygga kanten längst ner. Jag fick en silikonmatta för macarons i julklapp för några år sedan och den använder jag nästan alltid, då blir alla kakorna lika stora. Det är vad jag har lärt mig och jag har gjort stora framsteg i mitt macaronsbakande kan jag säga! De blir inte släta och glansiga än, glansigheten tror jag att man får om man gör smet på sockerlag men det har jag ännu inte provat. Jag utgår alltid ifrån Leilas recept. Men med viss modifikation. Smaksättning brukar jag hitta på lite efter eget tycke.

 

 

Såhär såg mina macarons ut i början, och då var de här ändå ganska fina. Macarons med banansmörkräm.

 

Såhär ser de ut idag, en viss skillnad! Macarons smaksatta med hemmagjord hallonsylt.